Alan Zweig är en filmskapare och skivsamlare. Han tar oss med till skivsamlare som du inte trodde fanns. Vad sägs om killen som säger att han ska ha alla låtar som någonsin släppts på skiva och påstår att han kan berätta vilka spår som finns på alla hans plattor. Den sura gubben som blivit av med halva sin nästan kompletta samling av country 78 varvare i en skilsmässa och sitter och surar för att hans fru har den andra hälften. Vi får träffa dom som tycker det är helt normalt att ha 65 album med Miles Davis och en skivsamling på 12000 Lp's. I mellan hans möten med andra samlare pratar han själv om hur han känner inför samlandet, livet och hur det gräver honom en idag att han sålde den där skivan för 5 årsen. Vinkeln han valt är att ta reda på vad som driver folk till att samla på sig så mycket skivor att de knappt får plats att leva.
Mycket intressant film som på ett naket och ärligt sätt ställer många intressanta frågor. Alan Zweig lämnar ut sig själv på ett nästan skrämmande sätt, samtidigt som han målar upp en bild av samlarna som nördiga enstöringar. Det känns som han försöker peka ut dom som idioter, själv känner jag att dom är underbara människor som jag gärna hade kommit hem och fikat hos. Men så hade jag nog själv fått byta ut min dubbelsäng mot en enkel för att få plats med mer skivor om jag inte fått barn.