Ex Drummer (2007)

En dag ringer tre killar på Dries dörr dom vill att han, den kända författaren med ett förflutet som trummis ska börja i deras band. De tre är ett udda gäng. Basisten Jan Verbeek har inte kunnat böja ena armen sedan hans mamma kom på honom när låg och tajade. I samma ögonblick tappade hon håret. Hans pappa har dom låst in i ett rum, han har alzheimers och mamman tycker det är lite pinsamt.  Gitarristen och sångaren Koen de Geyter läspar och har som hobby att banka skiten ur kvinnor han smyger på i parkerings hus eller ute på gatan. Dessutom har han ett förhållande med Jans feta mamma. Andra gitarristen Ivan Van Dorpe är en halvdöv, pundande småbarns pappa som bor med sin flickvän och dotter i en knarkarkvart. Alla är dom aggressiva, kriminella, socialfall. De förklarar att de ska göra en spelning och sedan splitra bandet. Alla som är med i bandet måste ha ett handikapp. Dries ser det som ett tillfälle att få inspiration till sin nästa bok och går med i gruppen, hans handikapp påstår han är att han inte kan spela trummor.
Han ger sig in och börjar genast styra och ställa med bandet. Han har en stor käft som inte drar sig för att säga vad han tycker även om det sårar någon.

Det här är så jävla bra. Snyggt filmat med många nya grepp som faktiskt funkar. Som att De Geyter är upp och ned när han är i sin lägenhet eller att hela öppningsscenen är spelad baklänges. Det här är som om du tar trainspoting och multiplicerar med tusen och du har ex drummer. Kanske inte riktigt men den påminner en del om trainspotting men är mycket råare. Karaktärerna är underbart skruvade och fel i huvet. Om du är känslig så borde du låta bli att se den här. Det är ingen som kommer undan när det delas ut fördomar och glåpord. Sen är det ganska brutalt våld, våldtäckt och barn som far illa. Men bitvis är den såklart väldigt vacker oxå, arthouse när det är som bäst.
 

Bandet: The Feminists




När Bick Dick varit framme kan det se ut såhär.



Drama/arthouse | |
Upp